Så här behandlade Socialtjänsten i Smedjebacken mig och min familj när vi ifrågasatte dem.

Här är min berättelse om den fruktansvärda upplevelse hur Socialtjänsten i Smedjebacken behandlat mig och min familj och hur de rövade bort vår son Daniel på bilden och splittrade oss. Jag hade en underbar flickvän på bilden ovanför och vi hade en villa i en naturskön by som heter Vad mellan Smedjebacken och Fagersta. Där vi fick en fin son tillsammans och vi var enormt lyckliga tills vi en dag fick besök av två socialsekreterare från Smedjebacken som av någon okänd godtycklig anledning ingrep i vårat privatliv, familj, hem och var otrevliga, förnedrande. De behandlade oss som efterblivna och sade bl.a vad vi skulle köpa för leksaker och att vi skulle gå med vår son till dagis. Jag ifrågasatte vad de höll på med och att vi inte behöver hjälp med att välja leksaker eller tvingade att gå med vår son till dagis. När han bara var ett år och det inte finns någon sådan lag och ansåg oss ha självbestämmanderätt och var därtill arbetslösa och den förmånen att själva kunna ta hand om vårat barn vilket många andra föräldrar olyckligtvis inte kan när dem arbetar.

De fattade agg mot oss när vi ifrågasatte dem och jag och min flickvän blev rädda och oroliga för att de skulle komma tillbaks så min flickvän och son flyttade hem till hennes mamma en tid och jag blev kvar själv i villan så vi fick tid att tänka över situationen och lugna ner oss men min flickväns mamma skulle opereras för stroke och kunde därför inte ha dem där och körde i oförstånd min flickvän och son till socialkontoret då hon menade att de kunde ordna tillfälligt boende. Socialtjänsten ordnade några olika tillfälliga boenden bl.a. på ett pensionat en tid och sedan anklagade de henne för att ha stulit där. Det hade försvunnit en korvbit ur ett kylskåp för en annan gäst som min flickvän blev beskylld för och de hotade att polisanmäla henne om hon inte erkände och hon fick inte längre bo där. Istället skickade de henne och min son på vårdnadsutredning till Ekbackens barn- och familjecenter i Falun. En socialsekreterare ringde mig och sade att “Du ska nog få se”! Och hotade med LVU om jag inte också åkte till Falun och deltog i vårdnadsutredningen. Där angrep de rabiat vår integritet och anmärkte i journalerna på allt de kunde komma på för att använda mot oss som bestraffning för att vi tidigare ifrågasatt dem.

Min flickvän förebrådde mig för den uppkomna situationen och ville inte enas och samspela med mig under utredningens gång trots att det var socialtjänsten som skapat händelseförloppet, och vi var därtill skräckslagna då utredningen gick helt vansinnigt till. Så vår förmåga att sköta om Daniel på Ekbacken blev missvisande och det utnyttjade de med i deras journalanteckningar. De sade bl.a. till oss att vi försatt dem i en prekär situation och att “Ni är båda två lika goda kålsupare”. Och “Om ni inte samarbetar så blir det bara värre för er”. På Ekbacken frågade en av socialsekreterarna mig varför jag inte ville gå med min son till dagis. Jag svarade att jag tyckte min son var för liten än och att jag inte gått på dagis. Då sade hon till mig att. “Du har väl alltid varit en enstöring”. Vid ett annat tillfälle frågade en av två socialsekreterare mig och min flickvän vad vi har tänkt jobba med. Min flickvän hade gått gymnasie med social inriktning och svarade att hon tänkte läsa vidare. Sedan frågade han mig. Jag svarade att jag vill jobba med datorer. Då sade han till min flickvän. “Jasså du ska bli socionom?” Och till mig sa han. “Och du har tänkt jobba med IT?” Sedan tittade de på varandra och hånflinade mot oss.

Utredningen slutade med att varken jag eller min flickvän ansågs kunna ta hand om vårat barn och de tvingade oss att skriva på ett ”frivilligt” medgivande till en familjehemsplacering genom att hota med LVU och att vi annars skulle kunna komma att mista vår vårdnadshavarroll. De överdrev, skrev osanning och fördomar i utredningen som Kammarrätten och Länsrätten i Falun senare hade som underlag när de i stället beslutade om LVU efter att vi tagit mod till oss och tagit tillbaks det ”frivilliga” medgivandet. När vi förlorade vår son så sprack också förhållandet mellan mig och min flickvän och nu sitter jag ensam i en lägenhet och villan är såld då jag inte klarade av att bo där ensam med minnena, tomheten och saknaden efter min flickvän och son. Jag har längre ingen kontakt med min flickvän men har hört rykten att hon vårdas på behandlingshem för psykiska besvär efter denna skräckupplevelse och min son får jag bara träffa en och en halv timme varannan vecka.

Nu försöker socialtjänsten även ta vårdnadshavarrollen från oss och har därför anlitat advokat då vårdnadstvisten snart ska upp i Tingsrätten. Familjehemspappan har blivit dömd för snatteri och varit misstänkt för sexualbrott och familjehemsmamman verkar vara efter i utvecklingen när hon inte ser skillnad på en freestyle och mobiltelefon och har bland annat sagt till min flickvän att jag sitter med freestyle vid umgängestillfällena med min son trots att jag inte ens äger en sån. Jag kom dit en gång med mobiltelefonsnäckor på mig men tog av mig dem redan vid entrén innan jag gick in och ofta när jag ska besöka min son så har hon ringt till socialtjänsten och avstyrt umgänge och påstått att barnen är sjuka. Hon har egna barn också. Det hände en gång att jag hann åka dit ändå då de inte hade kunnat nå och meddela mig och då var de inte ens hemma.

Min son har börjat visa aggressiva tendenser och det försöker familjehemmet och socialtjänsten skylla på mig trots att min son inte ens bor hos mig och bara träffar honom i familjehemmet en och en halv timme varannan vecka och när jag besökt honom så ber han mig stanna kvar och har vid ett tillfälle sagt till mig att du är bäst. Jag frågade honom en gång hur han trivs där då svarade han att familjehemsmamman och familjehemspappan ofta bråkar och säger till varandra att du är en idiot och du är dum i huvet och att han då går in på sitt rum och stänger in sig. Familjehemsmamman hade frågat ut min son som då berättade att jag frågat honom hur han trivs där då ringde hon genast till socialtjänsten och berättade det. Kort därefter kom ett brev till mig från socialtjänsten där det stod att jag skulle komma till socialkontoret på möte.

Där fick jag höra att jag absolut inte fick fråga min son om sånt och att det inte blir något bra umgänge då. Min flickvän ville trots allt fortsätta leva ihop med mig och vi försökte gå vidare men socialtjänsten påverkade henne och sade bl.a. till henne att vad dum du är som går tillbaks till Mikael. Två av trion som behandlade oss har slutat på socialtjänsten. En arbetar på BUP i Ludvika och en har gått i pension. Det var mig de fattade mest agg emot då det var jag som ifrågasatte dem. Min flickvän var för rädd för att våga trots att hon kände sig lika kränkt.

I BVC journalerna från tiden vi hade hand om Daniel står att han hade normal utveckling och var pigg och glad och fanns inget att anmärka på, och vi levde ordnat liv, och tog väl hand om Daniel. Det är vad som hänt hittills och hur situationen ser ut idag och jag kommer att fortsätta beskriva utvecklingen här i min blogg. Så att andra också får ta del av hur det fungerar i Smedjebacken. Vi var lätta offer när vi har vår släkt i Finland och därför försvarslösa. Jag har anmält Socialtjänstens agerande till Länsstyrelsen, JO och Polisen, dock utan stöd. Det har inte ens lett till en förundersökning trots att jag upplever att dem kränkt vad gäller oss de flesta av nedanföljande artiklar i FN:S ALLMÄNNA FÖRKLARING OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna, FN:s Barnkonvention, och även Socialtjänstlagen. Samt tjänstefel i grundlagen.

I Smedjebacken är det livsfarligt att bo. Det är en bruksort och här råder bruksmentalitet. Socialtjänsten och socialnämnden här är fruktansvärt inkompetenta. De är gamla, efterblivna, fördomsfulla och arbetar efter jantelagen, och saknar helt respekt för andras demokratiska fri- och rättigheter. Jag brukar ibland fundera hur många familjer de raserat med deras godtyckliga ingripanden och övergrepp. Hur många oskyldiga de fått “psykiskt störd” förklarade tillsammans med psykiatrin som de samarbetar med, och placerat i sinnessjukhus som det kallades förr, efter att de upprört andra. Hur många kastreringar, lobotomeringar och steriliseringar de bär ansvar för, och om de i själva verket är nazister. Likheten är slående. Smedjebackens hemsida har även lösenordsskydd för socialtjänstlagen så inte invånarna ska kunna ta del av den. “Smedjebackens kommun ligger sämst till av sveriges kommuner i gällande exempelvis ungdomars medelbetyg”. källa

“Sverige införde steriliseringslagar år 1934 och de avskaffades formellt först år 1975, då sedna länge inte längre utnyttjades. Det har uppskattats att med undantag av Nazityskland är det inget annat land som tvångssteriliserat en så stor andel av befolkningen. Steriliseringarna genomfördes av tre skäl: rashygieniska, sociala och medicinska. Fr o m år 1941 års skrivning av lagen var det sagt att steriliseringarna skulle vara frivilliga, men varierande grader av tvång förekom ändå. Tvångssteriliseringarna i Sverige var ett klart utslag av socialdarwinism.”
Källa

Var skulle nazisterna söka sig om de vill vara skyddade av sekretess och åtal och vill praktisera rashygien? Naturligtvis först och främst till socialtjänsten, och psykiatrin. Vad pysslar de i stället med när de inte längre får lobotomera, kastrera och sterilisera? Svaret är enkelt barnarov och barnhandel som är en lönsam verksamhet både för kommunerna som placerar och familjehemmen som tar emot barnen, och jag har svårt att förstå hur de får hållas utan att högre makter inser det och ingriper och ställer dem inför rätta, eller kanske makten rent av medvetet programmerar “korkade” människor som saknar förstånd och empati till nazister och ger dem andra titlar som “socionom”, så allmänheten inte ska misstänka något, och de själva är så dumma att de inte begriper att de är nazister och tror de gör samhällsnytta precis som nazisterna gjorde förr när de utrotade judar, vem vet?

Det har hänt mycket genom tiderna och det är inte mycket bättre i nutid heller. Skillnaden är att det mesta i stället sker i det fördolda under sekretess och med förfinade metoder och vackrare ord så vi inte ska uppfatta vad som händer och reagera. Det heter t.ex inte längre fosterhem, utan familjehem och som inte väcker lika stark anstöt, misstänksamhet hos allmänheten, och nazisterna bör ju rimligvis också ha blivit skärptare med tiden. Precis som inom andra grupperingar. Nazism är en förkortning för Nationalsocialism. Nationalsocialism tycker jag klingar väldigt lika med socialdemokrati, som jag antar de flesta som söker till socialtjänsten har som politisk ideologi. År 1921 regerade socialdemokraterna. Då instiftades Statens institut för rasbiologi.

Jag avskyr socialtjänsten. De bedriver terrorverksamhet mot medmänniskor främst mot de svagare i samhället. Det är möjligt att de kände det och också var en bidragande orsak att de behandlade oss som de gjorde. Bara 17 procent av svenskarna har förtroende för socialtjänsten

Här är en bra, och träffande artikel “Utredningar baseras på skvaller”.
swnet.politik Den hatade socialtjänsten.

Några Google sökresultat:
Våltäkt i fosterhem
Misshandel i fosterhem
Utnyttjande i fosterhem
Vanvård i fosterhem
Inkompetent Socialtjänst
Felaktiga placeringar i fosterhem
Socialtjänsten steriliserat
Pedofiler fosterhem
Tvångsarbete fosterhem
Socialtjänst rashygien
Socialtjänsten människohandel
Förtäckta adoptioner
Socialtjänsten raserar familjer

Det finns mycket skrämmande läsning om socialtjänsten om man söker. Här är ett hemskt exempel “De icke önskvärda”. Där har även Webmastern kommenterat klockrent med “- de onödiga tvångsomhändertagandena och fosterhemsplaceringarna av barn utförda av maktgalna socialsekreterare till förmån för penninghungriga och samvetslösa fosterföräldrar”, är VERKLIGHET. Tyvärr saknar folk i allmänhet medvetande om det men det har jag och min familj bittert fått erfara.

Jag kan tipsa om Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter NKMR.ORG, och stulenbarndom.se som verkar vara ideella organisationer.

Myndighetsövergrepp i det småländska Växjö

Barnen lär varandra svordomar, blir aggresiva och störda på dagis och i skolan. Som följd av alla nedskärningar och stora grupper. källa. Sedan omhändertar socialtjänsten som tror det är föräldrarna barnen. Trots att det är politikernas fel.

FN:S ALLMÄNNA FÖRKLARING OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA

Artikel 1

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Artikel 2

Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.

Artikel 3

Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

Artikel 5

Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Artikel 6

Var och en har rätt att överallt erkännas som en person i lagens mening.

Artikel 7

Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering.

Artikel 8

Var och en har rätt till verksam hjälp från sitt lands nationella domstolar mot handlingar som kränker hans eller hennes grundläggande rättigheter enligt lag eller författning.

Artikel 10

Var och en är på samma villkor berättigad till en rättvis och offentlig förhandling vid en oberoende och opartisk domstol vid prövningen av hans eller hennes rättigheter och skyldigheter och av varje anklagelse om brott mot honom eller henne.

Artikel 12

Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.

Artikel 16

1. Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning.

3. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd.

Artikel 19

Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.

Artikel 22

Var och en har, i egenskap av samhällsmedlem, rätt till social trygghet, och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som krävs för hävdandet av hans eller hennes människovärde och utvecklingen av hans eller hennes personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete i enlighet med varje stats organisation och resurser.

Artikel 25

1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.
2. Mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn skall åtnjuta samma sociala skydd, vare sig de är födda inom eller utom äktenskapet.

Artikel 26

3. Rätten att välja utbildning för barnen tillkommer i första hand deras föräldrar.

Artikel 28

Var och en har rätt till ett socialt och internationellt system där de rättigheter och friheter som behandlas i denna förklaring till fullo kan förverkligas.

Artikel 29

2. Vid utövandet av sina rättigheter och friheter får en person endast underkastas sådana inskränkningar som har fastställts i lag och enbart i syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras rättigheter och friheter samt för att tillgodose ett demokratiskt samhälles berättigade krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd.
3. Dessa rättigheter och friheter får inte utövas på ett sätt som är oförenligt med Förenta nationernas ändamål och grundsatser.

Artikel 30

Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.
Källa

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna

AVDELNING I - RÄTTIGHETER OCH FRIHETER

Artikel 3 - Förbud mot tortyr

Ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning.

Artikel 8 - Rätt till skydd för privat- och familjeliv

1. Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och
familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
2. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna
rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett
demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens
säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd
eller till förebyggande av oordning eller brott eller till
skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och
rättigheter.

Artikel 9 - Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet

1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och
religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion
eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra,
offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom
gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.

Artikel 12 - Rätt att ingå äktenskap

Giftasvuxna män och kvinnor har rätt att ingå äktenskap och
bilda familj i enlighet med de nationella lagar som reglerar
utövandet av denna rättighet.

Artikel 13 - Rätt till ett effektivt rättsmedel

Var och en, vars i denna konvention angivna fri- och
rättigheter kränkts, skall ha tillgång till ett effektivt
rättsmedel inför en nationell myndighet och detta även om
kränkningen förövats av någon under utövning av offentlig
myndighet.

Artikel 14 - Förbud mot diskriminering

Åtnjutandet av de fri- och rättigheter som anges i denna
konvention skall säkerställas utan någon åtskillnad såsom på
grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller
annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung,
tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller
ställning i övrigt.

Artikel 17 - Förbud mot missbruk av rättigheter

Ingenting i denna konvention får tolkas så att det medför en
rätt för någon stat, grupp eller person att bedriva verksamhet
eller utföra handling som syftar till att utplåna någon av de
fri- och rättigheter som angetts i konventionen eller till att
inskränka dem i större utsträckning än vad som medgetts där.

Artikel 18 - Begränsning av användningen av inskränkningar i
rättigheter

De inskränkningar som medgetts enligt denna konvention
beträffande de där upptagna fri- och rättigheterna får inte
tillämpas annat än i de syften för vilka de medgetts.

AVDELNING II - EUROPEISKA DOMSTOLEN FÖR DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA

Artikel 53 - Skydd för befintliga mänskliga rättigheter

Ingenting i denna konvention får tolkas som en begränsning av
eller en avvikelse från någon av de mänskliga rättigheter och
grundläggande friheter som kan vara skyddade i de höga
fördragsslutande parternas lagar eller i någon annan konvention
i vilken de är parter.
Källa

FN:s Barnkonvention

Artikel 1

I denna konvention avses med barn varje människa under 18 år, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller för landet.

Artikel 2

1. Konventionsstaterna skall respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess förälders eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt.
2. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familje-medlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro.

Artikel 3

1. Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.
2. Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet, och skall för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärder.
3. Konventionsstaterna skall säkerställa att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för vård eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal och lämplighet samt behörig tillsyn.

Artikel 4

Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i denna konvention. I fråga om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter skall konventionsstaterna vidta sådana åtgärder med utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser och, där så behövs, inom ramen för internationellt samarbete.

Artikel 5

Konventionsstaterna skall respektera det ansvar och de rättigheter och skyldigheter som tillkommer föräldrar eller, där så är tillämpligt, medlemmar av den utvidgade familjen eller gemenskapen enligt lokal sedvänja, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet, att på ett sätt som står i överensstämmelse med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i denna konvention.

Artikel 7

1. Barnet skall registreras omedelbart efter födelsen och skall ha rätt från födelsen till ett namn, rätt att förvärva ett medborgarskap och, så långt det är möjligt, rätt att få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem.

Artikel 8

1. Konventionsstaterna åtar sig att respektera barnets rätt att behålla sin identitet, innefattande medborgarskap, namn och släktförhållanden såsom dessa erkänns i lag, utan olagligt ingripande.
2. Om ett barn olagligt berövas en del av eller hela sin identitet, skall konventionsstaterna ge lämpligt bistånd och skydd i syfte att snabbt återupprätta barnets identitet.

Artikel 9

1. Konventionsstaterna skall säkerställa att ett barn inte skiljs fran sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig överprövning, i enlighet med tillämplig lag och tilllämpliga förfaranden, finner att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Ett sådant beslut kan vara nödvändigt i ett särskilt fall, t ex vid övergrepp mot eller vanvård av barnet från föräldrarnas sida eller då föräldrarna lever åtskilda och ett beslut måste fattas angående barnets vistelseort.
2. Vid förfaranden enligt punkt 1 i denna artikel skall alla berörda parter beredas möjlighet att delta i förfarandet och att lägga fram sina synpunkter.
3. Konventionsstaterna skall respektera rätten för det barn som är skilt från den ena eller båda öräldrarna att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.

Artikel 16

1. Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende.
2. Barnet har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.

Artikel 18

1. Konventionsstaterna skall göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Föräldrar eller, i förekommande fall, vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnets bästa skall för dem komma i främsta rummet.
2. För att garantera och främja de rättigheter som anges i denna konvention skall konventionsstaterna ge lämpligt bistånd till föräldrar och vårdnadshavare då de fullgör sitt ansvar för barnets uppfostran och skall säkerställa utvecklingen av institutioner, inrättningar och tjänster för vård av barn.

Artikel 19

1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård.
2. Sådana skyddsåtgärder bör, på det sätt som kan vara lämpligt, innefatta effektiva förfaranden för såväl upprättandet av sociala program som syftar till att ge barnet och dem som har hand om barnet nödvändigt stöd, som för andra former av förebyggande och för identifiering, rapportering, remittering, undersökning, behandling och uppföljning av fall av ovan beskrivna sätt att behandla barn illa samt, om så är lämpligt, förfaranden för rättsligt ingripande.

Artikel 20

1. Ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin familjemiljö eller som för sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i denna miljö skall ha rätt till särskilt skydd och bistånd från statens sida.

Artikel 25

Konventionsstaterna erkänner rätten för ett barn som har omhändertagits av behöriga myndigheter för omvårdnad, skydd eller behandling av sin fysiska eller psykiska hälsa till regelbunden översyn av den behandling som barnet får och alla andra omständigheter rörande barnets omhändertagande.

Artikel 29

1. Konventionsstaterna är överens om att barnets utbildning skall syfta till att

(c) utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets egen kulturella identitet, eget språk och egna värden, för vistelselandets och för ursprungslandets nationella värden och för kulturer som skiljer sig från barnets egen.
Källa

Socialtjänstlagen

1 kap. Socialtjänstens mål

1§ Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas

- ekonomiska och sociala trygghet,

- jämlikhet i levnadsvillkor,

- aktiva deltagande i samhällslivet.

Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.

Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.

2§ Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver.

Detta ansvar innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän.

3 kap. Socialnämndens uppgifter

1§ Till socialnämndens uppgifter hör att

- svara för omsorg och service, upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd till familjer och enskilda som behöver det.

3§ Insatser inom socialtjänsten skall vara av god kvalitet.

För utförande av socialnämndens uppgifter skall det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet.

5 kap. Särskilda bestämmelser för olika grupper

3§ Kommunen skall sörja för

- att föräldrar kan erbjudas samtal under sakkunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor som gäller vårdnad, boende och umgänge (samarbetssamtal) samt

- att föräldrar får hjälp att träffa avtal enligt 6 kap. 6 §, 14 a § andra stycket eller 15 a § tredje stycket föräldrabalken.

Kommunen skall sörja för att familjerådgivning genom kommunens försorg eller annars genom lämplig yrkesmässig rådgivare kan erbjudas dem som begär det.

Med familjerådgivning avses i denna lag en verksamhet som består i samtal med syfte att bearbeta samlevnadskonflikter i parförhållanden och familjer. Lag (2006:463).

6 kap. Vård i familjehem och i hem för vård eller boende

1§ Socialnämnden ansvarar för att den som genom nämndens försorg har tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård.

Vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön.

Särskilda bestämmelser om mottagande av barn

7§ Socialnämnden skall i fråga om de barn som avses i 6 §

- medverka till att de får god vård och fostran och i övrigt gynnsamma uppväxtförhållanden,

- lämna vårdnadshavarna och dem som vårdar sådana barn råd, stöd och annan hjälp som de behöver.

8§ Vårdas ett barn med stöd av denna lag i ett annat hem än det egna, skall socialnämnden minst en gång var sjätte månad överväga om vården fortfarande behövs.

11 kap. Handläggning av ärenden

5§ Handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av beslut om stödinsatser, vård och behandling skall dokumenteras. Dokumentationen skall utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse.

6§ Dokumentationen skall utformas med respekt för den enskildes integritet. Den enskilde bör hållas underrättad om de journalanteckningar och andra anteckningar som förs om honom eller henne. Om den enskilde anser att någon uppgift i dokumentationen är oriktig skall detta antecknas.
Källa